Detta spel utövas nästan bara på Gotland och är ett exempel på ett medeltida spel som överlevt ända in i våra dagar men bara spelas inom ett visst geografiskt område. Sådana regionala spel är betydligt vanligare i andra europeiska länder – inom Italien t.ex. håller sig snart sagt varje stad med sitt ”eget” kortspel. Bräus härstammar från det medeltida spelet karniffel (Europas äldsta kända kortspel, känt sedan 1426), och dess höga ålder visar sig bl.a. i den mycket egenartade rangordningen. Bräus har släktingar i bl.a. det danska brus, det färöiska styrvolt och det isländska alkort. På Gotland arrangeras också varje år ”världsmästerskapet” i bräus.
Bräus antal spelare: 4.
Antal kort: 36.
Lägg undan alla tvåor t.o.m. femmor. Rangordningen i bräus är så speciell att den måste visas med en tabell – se bräus tabell här nedan.
Även de traditionella smeknamnen för vissa individuella kort är angivna. De tre högsta korten kallas kollektivt för makdorar (dialektalt för matadorer). Alla övriga kort som inte räknas upp i tabellen till höger saknar helt värde, och kan inte vinna något stick.
Så här spelar ni Bräus
I Bräus så spelar deltagarna parvis mot varandra, som i bridge och whist. Korten blandas och kuperas av spelaren till höger om given. Given ger därefter 9 kort till varje spelare, ett och ett. Förhand har första utspel, och turordningen går hela tiden medsols. Om förhand har några sjuor lägger han först av allt ned dessa på bordet, varvid de räknas som ett stick var. Därefter spelar han ut ett nytt valfritt kort. Har förhand inga sjuor, spelar han bara ut ett valfritt kort. Näste spelare måste lägga ett högre kort än givens, om han kan. Har han inget högre kort, måste han stå över och får inte spela ut något kort. Samma gäller övriga spelare, som också i turordning måste lägga ett högre kort än det närmast föregående eller stå över. Den som spelar det högsta kortet vinner sticket.
Ett stick kan alltså innehålla från ett och upp till fyra kort, beroende på hur många av de andra som tvingades stå över. Om den som vinner ett stick har några sjuor på handen, lägger han genast ned dem på bordet och får räkna var och en som ett stick. (Man får alltså bara lägga ned sina sjuor om man är förhand och innan man gör sitt första ut-spel, eller precis efter att ha vunnit ett stick.)
Därefter spelar stickvinnaren ut till nästa stick. Om det bara spelas värdelösa kort i ett stick (femmor, sjuor, åttor med undantag för spader 8, tior, damer, spader K eller ruter K), vinns sticket inte av någon utan läggs bara undan, och samme spelare spelar ut igen. Spelet fortsätter tills endera sidan vunnit sex stick, varvid spelet avbryts. Den sidan får då en rita, dvs. 1 poäng som markeras med ett streck i protokollet. (I drängstugorna förr ristades helt enkelt ett streck i bordet med kniven.)
Om ett par vinner sex stick i rad (även om det andra paret tidigare tagit något stick), kallas detta för jan och är värt två ritor. Om ingen sida får sex stick, blir det ingen rita, och dessutom omgiv av samme spelare. Slutar spelet med fem stick var, vinner den sida som bland sina vunna stick har kortet klöver K (därav benämningen utslagskortet) och får en rita. Man spelar över flera givar, och den sida som först får sex ritor har vunnit. Får den ena sidan sex ritor utan att den andra tagit någon, kallas spelarna i det andra paret elakt för pissmunkar.