Från slutet av 1800-talet och ända in på 1930-talet, när bridgen väl slagit igenom, var priffe jämte vid punschverandornas och rökrummens utkorade spel. Namnet priffe är en skämtsamt vanvördig form av det officiellare preference, franska för ”företräde”, vilket syftar på de olika budens rangordning.
Spelet priffe omtalas första gången 1847, men då under namnet preferance. Det brukar betraktas som ett genuint ”svenskt” spel, men är sannolikt av ryskt ursprung. I början av 1840-talet uppfanns whistvarianten yeralash (ryska för ”blandning”) i S:t Petersburgområdet och var i det närmaste identisk med priffe ; en av de små skillnaderna var att buden klöver och spader var faktiska bud (men i omkastad ordning jämfört med den som anges nedan).
Rangordningen av de sex olika möjliga buden i priffe härstammar i sin tur från kortspelet boston de Fontainebleau och förekom också i bridge fram till omkring 1910.
Antal spelare: 4.
Antal kort: 52.
Priffe regler, så här spelar ni:
Först drar man om sittningen. Den som får det lägsta kortet väljer stol först (härvid räknas esset som lägsta kort), och den som dragit näst lägsta kortet blir hans medspelare och slår sig ned mittemot. Dessa två bildar det ena bolaget (gammalt svenskt ord för partners i parspel). De övriga två bildar motspelarbolaget och tar de två resterande platserna. Den som drog det lägsta kortet ger också först, 13 kort till var och en.
Budgivning: Förhand inleder budgivningen, som går ett enda varv medsols. Varje spelare får alltså bara yttra sig en gång. Man måste avge ett bud eller passa. Ett nytt bud måste vara högre än det närmast föregående. Det högsta bud som avges blir slutbud, och det bolag som avgav det blir spelförare.
De olika buden är från högre till lägre:
- Preference (även kallat priffe, spel eller spelut): Detta bud innebär sangspel, dvs, det gäller att ta största möjliga antal stick; ingen trumffärg finns.
- Noll eller nollissimo: Detta bud innebär misärspel, dvs, det gäller att ta minsta möjliga antal stick.
- Hjärter: Hjärter blir trumf, och det gäller att ta största möjliga antal stick.
- Ruter: Som hjärter, men med ruter som trumf.
- Spader: Detta kan inte bli slutbud och aldrig heller trumffärg, utan är bara ett ”upplysningsbud” avsett för ens partner i bolaget. Man vill då upplysa denne om att man har bra kort för slutbudet preference; i allmänhet minst E-K i två olika färger och ytterligare några höga kort i en tredje. Ett spaderbud kan alltså bara avges av någon av de två första spelarna. Förr var det också brukligt att man istället för spader sade stor invit.
- Klöver: Som spader, men man upplyser då sin medspelare om att man inte har fullt lika goda kort för preference. Förr sade man ibland istället liten invit. Kan eller vill man inte avge ett högre bud, måste man alltså passa. Skulle alla fyra spelarna passa, eller har det bjudits spader eller klöver som inte följts av ett högre bud, spelas det automatiskt tvångsnoll, dvs. misärspel.
Spelet: När budgivningen är slut vidtar spelet. Förhand har första utspel vid alla bud utom preference, då det istället blir spelaren till höger om den som avgav detta bud. Man spelar som i vanlig sticktagning, i enlighet med det bud som blev slutbud, och vinnaren av ett stick spelar ut till nästa.
Poängräkning (det moderna sättet): Om ett bolag bjöd preference, hjärter eller ruter och spelade hem det (tog minst sju stick), får det bolaget 10 poäng per trick (stick utöver de sex första). Nio stick ger alltså 30 poäng. Om budet misslyckades och motspelarna vann, får istället motspelarbolaget 20 poäng per strafftrick (stick över sex som de själva vann).
Om bolag A alltså bjöd hjärter men bolag B vann given genom att ta hem åtta stick, får bolag B 40 poäng. Om ett bolag istället bjöd noll och spelade hem budet, får det bolaget 10 poäng per trick (stick under sju). Tog det t.ex. sex stick får det 10 poäng, tog det fem får det 20 poäng osv. Misslyckas bolaget, är det istället det andra bolaget som får 20 poäng per strafftrick. Vid tvångsnoll förekommer dock inga strafftrick. Man får också 10 extra poäng i bonus för lillslam (det egna bolaget tog tolv stick när man bjöd preference, hjärter eller ruter, resp. bara ett stick när man bjöd noll), och 20 bonuspoäng för storslam (alla resp. inga stick).
Misslyckas bolaget kapitalt med sitt bud får motståndarbolaget på motsvarande sätt 20 poäng för lilla straffslam och 40 poäng för stora straffslam. Dessutom ges poäng för att ha fått honnörerna i given: 50 poäng för alla fyra på samma hand, 40 poäng för tre av honnörerna på en hand och den fjärde hos medspelaren, respektive 30 poäng för tre av honnörerna på samma hand. Som honnörer räknas de fyra essen vid preference, resp. E-K-D-Kn i hjärter eller ruter, resp. de fyra tvåorna i nollissimo/tvångsnoll.
Utgång: Det bolag som först får 30 eller fler trickpoäng har uppnått utgång. Mot utgång får man bara räkna poäng för trick enligt ovan, ej poäng för honnörerna. Lämpligen för man protokoll enligt bridgemodell, och för in poäng både under och över ”strecket”. Så snart ett bolag uppnått utgång, börjar bägge bolagen om på noll poäng under strecket. När ett bolag uppnått sin andra utgång, har det vunnit en sits (motsvarar robbert). Efter varje sits ska spelarna byta plats enligt nedanstående schema.
När alla har spelat mot alla under sammanlagt tre sitsar, vinner den spelare som har flest poäng totalt. Alla poäng som ett bolag får ges givetvis till bägge spelarna som just då är i bolaget.
Enklare variant av Priffe: Istället för att spela med utgång etc. kan man helt enkelt spela ett överenskommet antal givar, eller tills det ena bolaget kommit upp i t.ex. 100 poäng under strecket. Därefter gör man upp det ekonomiska om man nu (som traditionen bjuder) spelar om insatser.
Priffe i gammaldags variant: Förr kunde man (som i det ryska originalspelet) även använda spader och klöverbuden som ”riktiga” bud, dvs, om klöver blev slutbud blev klöver också trumffärg. Buden rangordnades då från preference, nollissimo, hjärter, ruter, klöver och så ned till spader, som var det lägsta budet. spader fick man 2 poäng, i klöver 3, i ruter 4 och i hjärter 5 poäng per trick. I nollissimo fick man 6 poäng, och i preference hela 8 poäng per trick. För strafftrick räknades dubbelt, i likhet med ovan.
För tre av honnörerna i samma hand fick man lika mycket som för två trick, och för alla fyra i samma hand lika mycket som för fyra trick. Lillslam belönades med 10 poäng, och storslam med 20. För utgång krävdes 20 poäng eller mer. Första utgång gav en bonus på 10 poäng, andra utgång en bonus på 20 poäng. Mot utgång räknades endast trickpoäng, precis som ovan.