Vändåtta är en svensk variant bland de otaliga kortspel som kollektivt benämns stoppspel, vilka kännetecknas av att man försöker bli av med korten man har på hand. Vändåtta är troligen uppfunnet på 1950-talet och är en variant av ett annat klassiskt stoppspel som heter vändtia.
Antal spelare: 2-8.
Antal kort: 52 (dock 104, dvs, två lekar, om ni är fem eller flera spelare).
Vändåtta regler, så här spelar ni:
I vändåtta så börjar man med att dela ut 7 kort till var och en. Resten av korten läggs i en hög mitt på bordet som talong, med baksidan upp. Översta kortet i talongen slås upp och läggs vid sidan om. Detta kort är början på högen. Förhand börjar, och turen går sedan medsols.
När det är ens tur ska man spela ett eller flera kort på högen. Spelar man ett kort måste det ha antingen samma valör eller samma färg som det översta kortet i högen (eller vara en åtta, se nedan).
Spelar man flera kort på samma gång, måste dessa ha samma valör och det understa av dem ska ha samma valör eller färg som översta kortet i högen.
Exempel: Överst i högen ligger spader 9. Då kan du spela ut spader 4, ruter 4 och hjärter 4 från din hand i samma drag – spader 4 för att det kortet har samma färg som spader 9, och de övriga två fyrorna ovanpå för att de har samma valör som din spaderfyra.
Kan eller vill man inte spela ett kort, måste man plocka upp det översta kortet i talongen till sin hand. Går detta att spela på högen får man göra det om man vill, annars måste man dra ett kort till, och ännu ett. Efter tre kort är det dock stopp; kan man fortfarande inte spela ut något kort blir det automatiskt näste spelares tur. Skulle korten i talongen ta slut, vänder man på högen (det översta kortet får ligga kvar), blandar korten och låter dem utgöra en ny talong.
Essen och åttorna har speciella funktioner. Ess får bara spelas på ett kort av samma färg eller valör; det är alltså tillåtet att lägga ett ess på ett annat ess. Så snart någon lägger ett ess måste alla andra i turordning genast plocka upp var sitt kort från talongen till sin hand, och så återgår turen till den som spelade esset, varpå han spelar ut ett nytt kort. Lägger samme spelare ännu ett ess, ska de andra på nytt plocka upp ett kort. Skulle första kortet som slås upp i given (dvs. det som påbörjar högen) vara ett ess, måste alla genast börja med att dra ett extra kort.
Åttorna är vilda kort, dvs, de kan alltid spelas oavsett vilket kort som just då ligger överst i högen. En åtta får dock inte läggas på en annan åtta, eller på ett ess. Den som spelar en åtta bestämmer vilken färg åttan gäller för. Han kan alltså t.ex. spela klöver 8 och säga ”Det är hjärter som gäller”. Spelar någon en åtta utan att ange färg, gäller färgen på kortet närmast under åttan. Slås en åtta upp i given, gäller den för sin ordinarie färg. (På olika håll råder olika regler om hur och på vad ess och åttor får spelas. Se till att ni är överens innan partiet börjar.)
När en spelare bara har ett kort kvar på hand är det kutym att han måste ange detta, t.ex. genom att högt säga ”Ett kvar” eller något annat. Glömmer han att göra det, måste han nästa gång det är hans tur först dra ett kort innan han får lägga ut. Det är dock tillåtet att gå ut genom att lägga två eller flera kort i samma drag om dessa är i samma valör.
Vändåtta poängräkning: Så snart någon spelar sitt sista kort – och man får inte lägga ett ess eller en åtta som sitt sista kort – är omgången slut. De övriga får då minuspoäng i protokollet enligt följande:
- För varje åtta på handen: -25 poäng.
- För varje ess: -15 poäng.
- För varje klätt kort resp tia: -10 poäng.
- För varje nummerkort: -5 poäng (alternativt enligt valören).
Vinnaren slipper givetvis minuspoäng. Man spelar som regel över flera givar och för löpande protokoll. Så snart någon kommit ned i -100 eller mer är spelet slut och den med minst antal minuspoäng har vunnit. Alternativt blir den som har -100 eller mer utslagen, och den som sist är kvar på mindre än -100 poäng har vunnit partiet.